Spöken
Behöver inte nödvändigtvis vara människor som har avlidigt, även levande personer kan spöka för en och påminna en om det som en gång varit. Ofta är det relationer med osagda ord, för mycket sagda ord eller krossade förhoppningar som spökar mest, men ibland kan det också vara nått man trode var avklarat som tar en vända till. Jag var ute på Överby köpcentrum idag för första gången på några månader och råkar nästan gå rakt in i ett X som jag inte träffat eller pratat med på snart 3 år tror jag, han bor flera mil här ifrån och vi skiljdes åt på mindre bra premisser.
Till saken hör att jag har tänkt en del på honom det senaste, funderat på ett missförstånd jag kunde förhidrat och hur dumt det blev, sen har jag funderat på hur han har det och hur det skulle vara om vi skulle råka stöta på varandra på stan nångång, om han fortfarande skulle vara arg på mig eller om han skulle säga hälsa och prata lite.
Folk har en tendens till att dyka upp när man tänker på dem, när det händer kan jag sällan låta bli att knacka tillfället i ryggen och säga hej. För kanske går man där ifrån med nått kilo mindre i ryggsäcken men om inte annat så har man lärt sig att man kan se spöken även mitt på ljusa dan i ett köpcentrum.
Puss / K
Kan man inte vara en bra unge endå?
Person: -Vet du vad jag har köpt till mamma för morsdag?
Personen fortsätter berätta om söt liten present
Jag: - Mmm, jaha (Snart kommer det)
Person: - Har du köpt nån present än?
You all know it, det är nu skulden visar sin fula nuna. Det är nu man förväntas ha köpt eller planerat köpa nån fin genomtänkt sockersöt present för att visa att man är en bra unge. För att senare ge bort den på ett sätt som hur man än gör aldrig kan bli annat än ospontant, jag menar det är ju morsdag FFS!
Och har man inte köpt nått då är man ju en snål otacksam skitunge så är det ju bara, och samma princip gäller farsdag och alla hjärtansdag också. Klart det finns olika åsikter om dessa dagar och traditionerna kring dom, vissa tycker att det är mysigt andra tycker att det är en media- och pengacirkus, personligen tycker jag att det känns fånigt att man valt en dag om året då man ska visa uppskattning och kärlek till en speciell person med den förutfattade meningen att det ska göras genom en gåva, och att det ska göras till ett offentligt spektakel.
Nej tack! Jag vill ha otvingad spontanitet i vardagen som inte nödvändigtvis involverar gåvor, klart det e kul att få saker, men det känns absolut bäst om man får nått (eller om någon gör nått för en) utan någon speciell anledning, då känner man sig speciell och uppskattad, och det är väl det som är poängen?
XOXO / K
Live striptease?
Här kommer lite bilder från min roadtrip till Tidaholm förra helgen!
Ps. Datumstämplarna stämmer ju uppenbarligen inte.
En redan lång resa blev ännu längre tack vare eniros inte helt korrekta kartor
Men det är ju resan som gör det =) Och efter många mil av samma utsikt, kommer plötsligt...
Nått väldigt oväntat! 2,5 mil utanför Skara... i skogen... Tada!
Det som slår mig är att det känns som att det är inkorporerat i samhället, jag menar det står ju en gul postlåda precis utanför, vi har våran postlåda utan för ICA är detta motsvariheten till deras naturliga knytpunkt? Och framförallt vilka jobbar där? För jag lyckades nog få med ett av de enda husen i närheten i bakgrunden. Bondmoran kanske extraknäcker?
Resten av helgen var fylld med fika, god mat och bra samtal. (Jag och Gabriella min biologiska pappas fru, satt på ett cafe precis brevid ett litet vattenfall och mumsade =))
Fint väder var det och jag var ute och promenerade en del med både Gabriella och Klaus.
Klaus guidade mig genom Tidaholm och berättade allt som var värt att veta.
Och jag posade framför mina favvo träd =)
K out!
Ps. Datumstämplarna stämmer ju uppenbarligen inte.
En redan lång resa blev ännu längre tack vare eniros inte helt korrekta kartor
Men det är ju resan som gör det =) Och efter många mil av samma utsikt, kommer plötsligt...
Nått väldigt oväntat! 2,5 mil utanför Skara... i skogen... Tada!
Det som slår mig är att det känns som att det är inkorporerat i samhället, jag menar det står ju en gul postlåda precis utanför, vi har våran postlåda utan för ICA är detta motsvariheten till deras naturliga knytpunkt? Och framförallt vilka jobbar där? För jag lyckades nog få med ett av de enda husen i närheten i bakgrunden. Bondmoran kanske extraknäcker?
Resten av helgen var fylld med fika, god mat och bra samtal. (Jag och Gabriella min biologiska pappas fru, satt på ett cafe precis brevid ett litet vattenfall och mumsade =))
Fint väder var det och jag var ute och promenerade en del med både Gabriella och Klaus.
Klaus guidade mig genom Tidaholm och berättade allt som var värt att veta.
Och jag posade framför mina favvo träd =)
K out!
Men skit också!
Jag idag jobbar jag natt på misteröd, så under dagen hade jag tänkt att ta det lugnt, kolla lite FRINGE avsnitt, posta min ansökan, och göra ett blogginlägg med bilder från förra helgen när jag tog en roadtrip till Tidaholm.
Men.. det sista pappret (en child care reference från en gammal arbetsgivare) har fortfarande inte kommit och dyker väl upp i posten på måndag, så nu måste jag vänta ytterligare med det.
Blogg.se funkar inte riktigt, det går inte att lägga upp bilder, så då blir det svårt att göra det inläggen jag hade tänkt.
Och som grädde på moset fungerar inte Fringe streamingen ordentligt så det bara hoppar över bitar hela tiden.
Anyway, jag gör ett nytt försök med bilder lite senare.
XO / K
Men.. det sista pappret (en child care reference från en gammal arbetsgivare) har fortfarande inte kommit och dyker väl upp i posten på måndag, så nu måste jag vänta ytterligare med det.
Blogg.se funkar inte riktigt, det går inte att lägga upp bilder, så då blir det svårt att göra det inläggen jag hade tänkt.
Och som grädde på moset fungerar inte Fringe streamingen ordentligt så det bara hoppar över bitar hela tiden.
Anyway, jag gör ett nytt försök med bilder lite senare.
XO / K
Välkommen till min nya blogg!
Jag precis som många andra hade lovat mig själv att inte börja blogga, bloggning är ju bara för personer som helt enkelt inte kan låta bli att ge oavbruten respons på allt och inget, och jag precis som många bryter nu mitt löfte.
Tanken med denna blogg är att underlätta för min familj, vänner och andra som är intresserade att följa mig under mitt kommande år i USA som au pair. Min ansökan, som består av en hel bunt papper, kommer jag skicka in i veckan för granskning, och om ca 3 veckor kommer letandet efter den perfekta familjen att starta. Om allt går enligt planen kommer jag troligtvis åka iväg till USA i slutet av augusti =)
Så är du intresserad av att följa med mig ut i världen på ett av många äventyr så lägg till min blogg under favoriter!
XOXO / K
