Oväntat besök...

ångestJag satt ensam på jobbet och gjorde min dagliga runda på nätet, när jag upptäckte att jag fått ytterligare en familj som kontaktat mig för att få en intervju. Det var en familj med tre barn (11,8,5 år) i California, dom berättade utförligt om sig själva och vilka arbetsuppgifter de vill att deras nya au pair ska ha hand om.

Plötsligt insåg jag att jag inte längre var ensam på kontoret, Ångest hade smygit sig in genom dörren och stod bakom mig och läste brevet över min axel.

K -Oh shit, du igen, du får inte smyga upp på mig sådär, vad gör du här, jag jobbar ju faktiskt  *tittar strängt på honom*

Han tar upp min mp3 spelare och byter bort min glada bakgrundsmusik.

Å -Jo jag ser att du jobbar hårt O_o... Jag saknade dig *ler illvilligt*. Så hur går det? Hittar du nått passande? Hmm... Californien hur hade du tänkt att det skulle se ut?

K -Ja dem verkar ju ganska trevliga, liberala, liknande interssen, och Californien lär ju vara coolt...

Å -Ja jätte coolt, du känner ingen, dem vill att du ska jobba, få se nu... Hmm morgon, mitt på dagen  och få se, kvällen, och sitta barnvakt vissa kvällar och helger, hmm dem au pair caféerna och utekvällar kan du ju glömma att hinna gå på för sen vill dem ju att du ska sköta handligen, köra kemtvätt och göra andra ärenden också. Och tre barn K, ärligt talat? Vet du förresten att det är 2541,95 kilometer till Lisa i så fall?

K - Vet du va, jag har varit accepterad i lite mer än ett dygn och jag har redan fått två förfrågningar, jag är säker på att jag kommer få bättre alternativ, och du, jag har inte saknat dig så jag tycker att du ska gå nu, har du inget bättre för dig?

Han tar några steg bakåt och ställer sig nonchalant i dörröppningen.

Å -Kanske kanske inte, la du förresten märke till att pappan var katolik? De ville ha en liberal au pair, men, K dem kommer få en hjärtattack när dem inser vilken sorts prästdotter du är, du vet väl att det är en av de stora anledningarna till att dem är intresserade av dig.

K - Jag kommer inte stanna i Sverige längre för din skull, du kanske också skulle se världen lite, jag tror att du har hängt för mycket med Rädsla och Nervositet på senaste, sånt smittar ju av sig vet du, du kanske också skulle ta och updatera din kompiskrets? Men du, jag måste jobba nu.

- Ja ja, vi ses en annan dag... Muttrar han och ger sig av samtidigt som Mange Schmidt äntligen hoppar in på musiklistan.

ångst


//K

For my sunshine



I picked you flowers, but you'r not here, so I went down to the beach and put them in the sand.

dandillions

Love / K

Spöken

spökeBehöver inte nödvändigtvis vara människor som har avlidigt, även levande personer kan spöka för en och påminna en om det som en gång varit. Ofta är det relationer med osagda ord, för mycket sagda ord eller krossade förhoppningar som spökar mest, men ibland kan det också vara nått man trode var avklarat som tar en vända till.

Jag var ute på Överby köpcentrum idag för första gången på några månader och råkar nästan gå rakt in i ett X som jag inte träffat eller pratat med på snart 3 år tror jag, han bor flera mil här ifrån och vi skiljdes åt på mindre bra premisser.

Till saken hör att jag har tänkt en del på honom det senaste, funderat på ett missförstånd jag kunde förhidrat och hur dumt det blev, sen har jag funderat på hur han har det och hur det skulle vara om vi skulle råka stöta på varandra på stan nångång, om han fortfarande skulle vara arg på mig eller om han skulle säga hälsa och prata lite.

Folk har en tendens till att dyka upp när man tänker på dem, när det händer kan jag sällan låta bli att knacka tillfället i ryggen och säga hej. För kanske går man där ifrån med nått kilo mindre i ryggsäcken men om inte annat så har man lärt sig att man kan se spöken även mitt på ljusa dan i ett köpcentrum.

Puss / K

Kan man inte vara en bra unge endå?

more lovelove











Person: -Vet du vad jag har köpt till mamma för morsdag?
Jag: (Doh) - Nä vadå?

Personen fortsätter berätta om söt liten present

Jag: - Mmm, jaha (Snart kommer det)
Person: - Har du köpt nån present än?

You all know it, det är nu skulden visar sin fula nuna. Det är nu man förväntas ha köpt eller planerat köpa nån fin genomtänkt sockersöt present för att visa att man är en bra unge. För att senare ge bort den på ett sätt som hur man än gör aldrig kan bli annat än ospontant, jag menar det är ju morsdag FFS!

Och har man inte köpt nått då är man ju en snål otacksam skitunge så är det ju bara, och samma princip gäller farsdag och alla hjärtansdag också. Klart det finns olika åsikter om dessa dagar och traditionerna kring dom, vissa tycker att det är mysigt andra tycker att det är en media- och pengacirkus, personligen tycker jag att det känns fånigt att man valt en dag om året då man ska visa uppskattning och kärlek till en speciell person med den förutfattade meningen att det ska göras genom en gåva, och att det ska göras till ett offentligt spektakel.

Nej tack! Jag vill ha otvingad spontanitet i vardagen som inte nödvändigtvis involverar gåvor, klart det e kul att få saker, men det känns absolut bäst om man får nått (eller om någon gör nått för en) utan någon speciell anledning, då känner man sig speciell och uppskattad, och det är väl det som är poängen?

XOXO / K


Nyare inlägg
RSS 2.0