Leithay - Under construction

I veckan var jag i Stockholm onsdag till torsdag. På torsdagen hade jag tid på ambassaden för att skaffa visum, sen hade jag inte träffat mina fastrar på ett tag så jag bokade tågbiljett till dagen innan och passade på att hälsa på.

Jannie kom och hämtade mig på tågstationen, vi skulle gå hem till henne på söder men vi fastnade lite på vägen =)




 Jag och Tanya hade jätte trevligt hemma hos Jannie, med vin, god mat och massa tjejsnack.


Jannie i köksfönstret i hennes fina lägenhet =)


Tanya

Efter maten gick vi ut på stan och hamnade på en liten kvarters krog någonstans (ingen aning om vart vi var ^^)


Och efter en lång varm dag hade jag hunnit bli lite salongsberusad =)


Jag och Tanya



Jannie och Tanya

Dagen efter var det dags för mitt möte på ambassaden. Det var jätte fint väder och jag var där i vad jag tyckte var god tid för mitt möte (30 min innan). Vad jag inte visste var att dem inte bryr sig om vilken tid man har för jag fick stå och köa i
2 1/2 timma utanför för att ens komma in i ambassaden.


Ambassaden var inte direkt flottaste byggnaden i stan, men vakten i säkerhetskontrollen var inte fel att se på ^^

Anyway, väl inne i ambassaden och framme vid en av betjäningsluckorna lyckas jag såklart göra bort mig....
Jag kommer fram och i luckan sitter en amerikansk man i 35 års åldern.

Amerikansk consul - Hello
                                 Karolina - Hi! *nervös*
                  Amerikansk consul - So...what's up?

Säger han på ett väldigt uppfodrande sätt, och jag tänker vadå "what's up", jag är här för att söka visum, vad tror du? Eller fösöker han vara ungdomlig och trevlig nu,  i så fall är what's up en dum fråga när jag stått och väntat i tre och en halv timma! Och av någon anledning som övergår mitt förstånd blir i alla fall svaret på hans fråga:

Karolina - eeiiieeeh?

Hehe, hur som helst fick jag mitt visum efter ytterligare ett pinsamt missförstånd som jag stenhårt håller fast vid beror mer på språkförbistring än min blondhet ;-)

När jag kom tillbaka till Jannies lägenhet hade hennes barn dykt upp så nu avslutar jag med en bild på mig och mina kusiner


Hektor, jag och Heidi